Jag andas högt och fort när det blir pinsam tystnad, jag gör konstiga ljud och säger vad jag tycker. Jag älskar konstiga ordsamansättningar, svenska kärlekslåtar, Johan Glans och Alexander Rybak. Jag skrattar ibland så att jag börjar gråta utan att egentligen veta varför och jag har rap tävlingar med min morbror. Jag har ibland så mycket att säga att orden kommer ut i helt fel ordning och betydelse och jag måste alltid ha något att pilla på, oftast blir det mina nagelband. Jag går in i allt, dörrar, bord och stolar, ramlar alltid när jag dansar och jag har alltid blåmärken överallt. Jag tappar saker i golvet så att de går sönder, spiller läsk och kletar choklad på kontroller så att de går isöner, jag slarvar alltid bort saker och jag kommer aldrig ihåg ansikten, namn däremot sitter som klistrat med karlssons klister. Jag står inte ut med tystnad och det händer att jag tror alltid att det ska stå främmande människor precis i dörröppningen o stirra på mig när jag öppnar dörren till ett beck mörkt rum. Jag slog vad med en kompis att jag inte skulle ha jeans på mig under hela nian och jag höll det utan problem. När jag var liten var jag övertygad om att jag skulle få ett brev från Hogwarts skola för häxkonster och trolldom när jag fyllde 11 och har jag alltid haft mycket nära killkompisar. Jag var sist av alla mina vänner att få sin första kyss och när jag flyttar hemmifrån ska jag skaffa en katt som ska heta Algot.